En perfekt kombination
Det är tyst och lugnt på Serieteket i Stockholm. Stora fönster vetter ut mot den framilande fredagsförmiddagen. Det är högt i tak och i mitten av rummet står ett stort runt skrivbord, vilande på små utställda rymdfötter. Gröna ljusslingor ringlar sig runt skrivbordssidorna och det helt vanliga kontorsmaterialet förvandlas till instrumentpanelen i ett flygande tefat. Uppdrag: Serier till folket.
Beslutet att starta ett bibliotek för serier togs i mars 1996. Nio månader senare invigdes det färdiga Serieteket i rymliga lokaler på Söder i Stockholm. Den drivande kraften var Kristiina Kolehmainen, som till öppnandet köpte in serietidningar från 50- och 60-tal. Uppsala stadsbibliotek bidrog med en samling franska seriealbum och flera serieförlag skänkte en stor mängd tidningar.
Tre år efter invigningen flyttade Serieteket till bottenvåningen i Kulturhuset. Den centrala platsen och närheten till ungdomskaféet Lava gjorde att antalet besökare ökade markant. Samlingarna utökades genom nya inköp och gåvor från privatpersoner och förlag.
Successivt har Serieteket växt ut till ett välförsett lånebibliotek för allmänheten, referensbibliotek för forskare och en mötesplats för serieintresserade. 2006 började dessutom Serieteket ha kvällsöppet och anordna teckningskurser, seriecirklar, föreläsningar och utställningar, vilket gjorde att antalet besökare steg ytterligare.
Men nu är det fredagsförmiddag och lugnt innanför de stora fönstren. I mitten av det rymdskeppslika skrivbordet står bibliotekarien Anders Lundgren. Han lägger ifrån sig en bunt serietidningar på disken och rättar nogsamt till den lilaskimrande slipsen under kavajen.
– Det finns väldigt många fördomar om tecknade serier. De betraktas ofta som litteratur för barn eller lättillgänglig förströelse, vilket är fullkomligt felaktigt. Serier kan se ut på otroligt många olika sätt och rikta sig till vitt skilda läsegrupper. Det finns ingenting i själva formen av en serie som gör den ”barnslig” eller ”lättillgänglig”, säger Anders med eftertryck.
Anders Lundgren
Det har länge funnits bibliotek enbart för serier, både i Europa och USA. Inspirationskällor för Stockholms serietek var framförallt Det kulørta biblioteket i Köpenhamn och franska Centre National de la Bande Dessinée et de L’image.
Serier har en lång historia, från egyptiska hieroglyfer och grekiska fresker till romerska ristningar och medeltida manuskript. Det som vi idag kallar serier – historier berättade genom bild och text – uppkom under 1800-talets sista år och populariserades snabbt genom nyhetstidningar och andra magasin.
Under 1920- och 30-tal vann serier en enorm popularitet och under slutet av årtiondet tog Stålmannen sina första flygturer över den nya marknaden, tätt följd av ett flertal andra tecknade figurer. I vindlande med- och motgångar har serieformen under 1900-talet spritt sig över världen och blivit till en självklar del i lokala kulturer. Särskilt tydligt är det i Japan, där en helt egen serieestetik utvecklats – manga.
Anders berättar att serier fått ett stort uppsving i Sverige de senaste åren, i hög grad på grund av det ökade intresset för just manga. Från Japan har estetiken spritt sig och fått ett något oväntat genomslag över hela Europa.
Den allmänna uppvärderingen av serier har också lett till att andra medier börjat låna drag därifrån, som exempelvis den stora våg av filmer om seriehjältar som Stålmannen, Batman och Spindelmannen. Eller filmen Sin City, som både i estetik och berättande följer originalserien med samma namn till punkt och pricka. Dessutom regisserades den av tecknaren själv, Frank Miller, tillsammans med Robert Rodriguez.
Steget från serier till film är inte särskilt långt, men även inom andra områden märks influenserna från serievärlden. Damon Albarn, före detta sångare i det brittiska popbandet Blur, skapade till exempel den helt igenom tecknade popgruppen Gorillaz, som både släppt ett flertal skivor och framträtt live.
Men trots det stigande intresset för serier finns fortfarande många missuppfattningar kvar. Anders drar handen över sitt decimeterlånga hakskägg och suckar.
– Många människor har väldigt starka åsikter om serier, trots att de ofta inte läst något annat än Kalle Anka och Bamse. Det är som om serier är ett fält för fritt tyckande utan behov av argument.
Vad tycker du det är som gör serier så speciellt?
– I mitt tycke har serier allt. Där finns dramatik, språk och gestaltning. När serier berättas genom en perfekt kombination av text och bild är de verkligen fantastiska.
Har du några egna favoriter?
– När det gäller Sverige är serievärlden väldigt liten och många är influerade av varandra. Men om jag måste välja några som sticker ut lite extra måste det nog bli Knut Larsson och Loka Kanarp på Galago, Mats Källblads Kustom och Jolin Andersson i Kapten Stofil.
Anders låter blicken eftertänksamt glida över serieryggarna i hyllorna runt omkring oss.
– På det internationella fältet blir det Lewis Trondheim och Neil Gaiman. Hmm, ja, vänta … Franska Bodoï är bra, och norska Strip. Amerikanska The Comics Journal. Läs dem. De är riktigt bra allihop, säger han och ler. Säg till om du till ha fler tips.
Tack vare den ökande populariteten och fortsatta utvecklingen mot nya bildstilar, ämnesområden och sätt att berätta möts serier med allt större respekt som en genre i egen rätt. Ett färskt exempel är den serieinriktade
Komika Magasin, som är en av de första nättidskrifter som får stöd av Kulturrådet.
Fredagsförmiddagen går mot lunch och allteftersom drar de välfyllda seriehyllorna till sig mer folk. Anders Lundgren pratar engagerat med två ungdomar vid andra sidan av skrivbordet och själv lämnar jag Serieteket med en lista tecknare och album jag lovat att kolla upp närmare.
Jonas Lennermo
Publicerad: 2008-01-10
