Stötestenar på våra teatrar

I förra numret skrev regissören Ragna Wei en artikel om de problem hon upplevde på Borås stadsteater som konstnärlig ledare där, och i det här numret bygger hon vidare på den artikeln. Hon menar att kulturförvaltningen i Borås, teaterns högsta ledning, inte ser sin egen roll utan istället placerar problemen på personalen.
Frilansskribenten och dramatikern Sara Beer gräver i sin artikel i följderna av den bolagiseringsvåg som svept över landets teatrar, och ser likheter med de problem som Borås stadsteater brottas med – även om den teatern inte ingår i ett bolag utan i kulturförvaltningen.
Svensk teater brukar ses som vänstersinnad när det gäller vad som spelas på landets scener. Men tittar man på de arbetsvillkor som svenska teaterarbetare är ställda under är det helt andra värden som styr – nämligen de nyliberala. Det menar skådespelaren och regissören August Lindmark i sin debattartikel.
Kulturjournalisten och teaterkritiken Ylva Lagercrantz Spindler har spanat in höstens repertoar för barn och unga och hittar inte särskilt många spår av aktuella ämnen, men desto mer av tidlösa och existentiella frågeställningar.
Redaktören Birgitta Haglund har samtalat med den brasilianske teater- och filmregissören Christiane Jatahy, som besökte Göteborgs dans- och teaterfestival med sin laddade tolkning av Strindbergs »Fröken Julie«, som hon förankrar i vår främlingsfientliga tid.
Falck Richters föreställning »Safe« öppnade årets Bergmanfestival på Dramaten, en dansant och livfull dystopi över vår nutid. Frilansjournalisten Marie Starck samtalar med Richter om bland annat vår tids rädslor.
Münchener Biennale är en av de mest tongivande festivalerna för ny musikteater. Kritikern och konstnärlige ledaren för konsertserien Kontraklang i Berlin, Andreas Engström, upplevde en festival som ställde frågor kring sin egen konstform.
I numrets trendspaning undrar vi vilket inflytande Sverigedemokraterna kommer ha på kulturpolitiken om tjugo år. Och i teaterkrönikan berättar Rosanna Dinamarca, avgående riksdagsledamot för Vänsterpartiet, om att känna sig utesluten från de stora teaterinstitutionerna.
I numrets pjäs »Det nya riket« tar dramatikern och skådespelaren Tove Olsson avstamp i sitt eget liv och interfolierar det i dokumentära berättelser från hela Sverige, för att ta temperaturen på tillståndet i landet, i vår globala tid.
Slutligen recenserar vi böckerna »Gudomlig, ingenting mindre än gudomlig! – Skådespelerskan Ellen Hartmans iscensättningar på scen och i offentlighet« av Hélène Ohlsson och »Nationalboken – den enda sanna skrönan om Nationalteatern« av Lars Jacob Jakobsson och Peter Wahlqvist.

Birgitta Haglund

Publicerad: 2018-10-26

Köp Teatertidningen
Läs mer om Teatertidningen i katalogen
Fler artiklar knutna till Teatertidningen
Fler tidskrifter i kategori DANS, FILM, TEATER & UTSTÄLLNINGAR