Rovdjurstidskrifter

I Sveriges Natur #1 2018 apostroferar omslaget "Hatet mot rovdjuren" och i ett nyhetsbrev från Curie, tillika en tidskriftsidentitet men endast på Internet, så säger en rubrik "Gör gemensam sak mot rovdjurstidskrifter". Jag läser "De kallas rovdjurstidskrifter och att stödja dem är en oacceptabel handling enligt de europeiska riktlinjerna för forskningsetik. Hur ser svenska lärosäten och forskningsfinansiärer på fenomenet och vad gör de åt det?

Då undrar man finns något i stil med Lodjursjournalen, Vargbulletinen, Örnmagasinet, Sälen, Kulturtidskriften Uttern och så vidare. Kan inte finna några som hels spår. Vad är ett rovdjur? Wikipedian säger angående ordet rovdjur att det kan användas i betydelserna köttätare och predator. I övrigt tänker man att dessa köttätande djur tillhör en ordning i klassen däggdjur. Då utesluter man till exempel krokodiler men jättepandan finns kvar, trots att den bara äter bambublad. En och annan insekt kanske slinker med.

Nu får köttätare och kanske även allätare klä skott för att oseriösa aktörer i tidskriftsvärlden lockar forskare att publicera sig i dessa. 2014 fanns uppskattningsvis 8000 aktiva rovdjurstidskrifter och 420 000 artiklar. I snitt 420 artiklar per tidskrift, låter som "big business". Nu är jag mindre hemtam med den här miljön men man bör tänka sig att forskare betalar för att få bli publicerad. I gengäld tror forskaren att artikeln granskas av vederhäftig expertis, vilket då tänks ge renommé och därtill ett synliggörande. I och med att de har tveksamma system för referentgranskning säkras inte forskningens kvalitet. Inte bra om det här får fotfäste, men ändå varför dra in rovdjuren? I artikeln Rovdjurstidskrifterna vinner mark berättas om detta globala problem. Bibliotekarien Jeffrey Beall myntade begreppet redan 2010 och startade då en lista Beall's list of predatory journals and publisher.

Att rovdjur väcker känslor finns stor medvetenhet om. Man vill antagligen inte som får- eller renägare se vargen kalasa upp bestånden. Och svenska jägarna konkurrerar med rovdjuren om vem ska ta älgen, rådjuret, vildsvinet och så vidare av dagar. Enligt en insändare till Sveriges Natur #1 2018, "Priset för nöjesjakt?" finns ett citat från Jaktjournalen "För femtonde året i rad får alla jägare som skjuter eller fångar räv, grävling, mård, mink ilar, kråka, skata, måsfågel eller nötskrika chansen att både göra en betydelsefull viltvårdsinsats och vara med om att vinna fina priser för sitt engagemang.":
En skjuten rödräv ger 120 poäng medan en fågel ger 15. Vinnaren i Rovdjurskampanjen 2016 samlade ihop 10 470 poäng genom att skjuta 28 rävar, 7 grävlingar, 32 minkar och 394 fåglar. Hans belöning blev en komradio, en tavla och ett paket med tre jaktfilmer. Samt titeln Årets viltvårdare.

Det är alltså inte fråga om de större predatorerna varg, lo, järv och björn. Finns antagligen mycket strängare och tydligare regler för avskjutning gällande dessa. Mårdhund, mördarsnigel, fästing finns heller inte med i poängjakten, vilket varit välkommet. Både Jan Guillou och Leif GW Persson jagar, de kunde gå i bräschen för lite fästingjakt. Kommer de igång hänger naturligtvis alla andra med. Det kunde genomföras på så sätt att man rullar kropparna land och rike runt. Dagsverken avslutas med att folk bedyrar predatorerna genom att plockar dem på parasiterna. Tio fästningar ger en poäng och har man lyckats få med sig en MÖRDARSNIGEL får man en helpoäng. En mårdhund ger 100 poäng, men då får de naturligtvis börja springa.

Insändaren till Sveriges Natur resulterar i att en biolog och journalist Anna Foster följer upp med en artikel i nämnda nummer där hon ifrågasätter Jägarförbundets föreställning att "Viltvård är naturvård". Och annat som skaver för henne är att nämnda "folksport" skulle leda till biologisk mångfald, vilket hon anser vara mycket komplext och åberopar en Nederländsk studie som visar att "områden med rödräv och mård hade 85 procent färre borreliabärande fästingar än områden där rovdjuren var sällsynta".

I artiklar jag skummat kors och tvärs, kan konstateras att det råder djupa meningsskiljaktigheter en masse angående rovdjursbestånd på svensk mark.
Om rovdjursbegreppet lyckas skrämma forskare välja rätt publikation känns tvivelaktigt. Hade man valt en omnivor som svinet – om man nu ser sig nödgad blanda in andra djur än människan – kanske det är tydligare med vad som avses.
Curieartikeln är informativ men det finns ytterligare stenar att vända på. Som till exempel varför finns det så många rovdjurstidskrifter från u-länder som Indien och en hint om de ekonomiska värden det kan handlar om?
Forskningsvärlden önskar ju inget hellre än framstå i så god och oförvitlig dager, men botten kan lätt gå ur när fall som Paolo Macchiarini uppdagas. Vilka tidskrifter är han publicerad i? Fem människor strök med i experimenten, antagligen fler än vad vargen lyckats med de senaste 200 åren.

Här två mediaidentiteter som fokuserar på jakt:
Svenskjakt.se Utgivare Svenska Jägareförbundet
Jaktjournalen.se

Text och teckning Bo Pettersson

Publicerad: 2018-06-15

Köp Sveriges Natur
Läs mer om Sveriges Natur i katalogen
Fler artiklar knutna till Sveriges Natur
Fler tidskrifter i kategori NATUR & FORSKNING
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK