Fundament och fundamentalism
Denis Hirsch Alienerande identifikation och religiös radikalisering
Kristoffer Leandoer Hemmastaddhet
Christina Ouzounidis Flyktdjurets födelse
Eivind Engebretsen Evidens – en modern fundamentalism?
David Bell Psykoanalys och psykiatri
Agnes Mesterton Diwanism
T
ania Espinoza Francesc Tosquelles – poetisk vittnesbörd om en annan terapi
Lene Auestad & John Swedenmark Psykoanalys som motdiskurs: Samtal om ett nätverk och en avhandling
Katrine Zeuthen När det outsägliga förblir osagt
Carin Franzén Det omedvetna som subjekt – några tankar kring Lacans Psykoanalysens grundbegrepp
Jonathan Lear Teknik och ändamålsorsak i psykoanalysen: fyra sätt att betrakta ett ögonblick
Hugo Strandberg Identifikationsmoral och fundamentalism
Torberg Foss Kärlek, vilsegången och återfunnen – Kontrapunktiska anmärkningar om Freuds Gradiva
Nina Weibull En ”skrider fram”, en ”bringar dagg”, en blir labyrint
Arne Jemstedt Den psykoanalytiska grundregeln: det fria associerandet och samspelet analysand/analytiker
Johan Eriksson Att bli människa – om övervinnandet av oidipuskomplexet och etablerandet av det själsliga livets fundament
Konst av
Pierre Bonnard
När vi i Divanredaktionen samlade material till detta nummers tema, Fundament och fundamentalism, drabbades vi av nyheten att ett terrordåd genomförts i centrala Stockholm, där en tung lastbil mejade ner fredagsflanörer på Drottninggatan. Varningsrop och ögonblickets rådighet medförde att dödsoffren slutligen begränsades till fem människor, medan liknande dåd på andra platser i Europa skördat långt fler liv.
Skakade fann vi att många av de frågor som väckts av vårt tema oväntat tragiskt fått ytterligare skärpning. Flera texter anknyter till frågor om religiös fundamentalism, ungdomars utsatthet för radikalisering och de psykologiska mekanismer som verkar hos en fanatiker som sätter sig bakom ratten för att döda oskyldiga stadsvandrare och skolbarn.
Numret har blivit omfattande, då det också innehåller grundläggande psykoanalytiska texter om fundamenten för den psykoanalytiska synen på människans själsliga förutsättningar. Se bidrag som Carin Franzéns klargörande kommentar till Lacans syn på de psykoanalytiska grundbegreppen och Johan Erikssons framställning av Oidipuskomplexets betydelse för människoblivandet. Arne Jemstedt å sin sida diskuterar och problematiserar den ”psykoanalytiska grundregeln”: fria associationer.
I sitt bidrag till numret utvecklar Jonathan Lear hur ett psykoanalytiskt ögonblick kan betraktas på olika sätt, och kastar kanske därmed även ljus på hur man från olika aspekter också kan skärskåda en terrorhandling. Och Christina Ouzounidis lyriska essä utgår från en av världslitteraturensmest centrala exempel på hur makten får syn på sin egen begränsning: ”spegelscenen” i Shakespeares Rickard II.
Själva terrorhandlingens psykologi och fasansfulla logik har blivit föremål för en berörande och nyproducerad text från den 30:e Europeiska psykoanalytiska kongressen i Haag i år, där Denis Hirsch utvecklat insiktsfulla formuleringar kring radikalisering och därmed följande förändringar av relationerna till andra. Texten presenterades som plenarföredrag – dagen efter terrordådet i Stockholm. I ett samtal med Lene Auestad i Oslo nyligen återger John Swedenmark hur mångårigt sysslande med verksamhet kring psykoanalys och politik kan fördjupa det offentliga samtalet på de nya politiska arenor som i nutiden får världen att byta skepnad, allteftersom människor tycks alltmer frustrerade i sin tillvaro. Även Tania Espinoza knyter an till relationen mellan psykoanalys och politik i sin presentation av den katalanska psykoanalytikern Frances Tosquelles, vilken också lyfter fram den poetiska erfarenhetens betydelse för kliniken.
Eivind Engebretssen och David Bell ger i var sin text synpunkter på psykoanalysens roll i psykiatrin och det djupt missbrukade evidensbegreppet så som det kommit att användas i psykiatrin. Agnes Mesterton återger i en diwanism hur Peter Gøtzsche beskriver hur psykiatrins tillämpning av läkemedelsindustrins styrning av psykiatrin i farliga riktningar till och med kan skada själva grundtanken som ju är att hjälpa människor ur psykisk ohälsa.
Katrine Zeuthens text, ursprungligen presenterad vid Nordiska psykoanalytiska kongressen i augusti, visar på den förödande effekten av att placera perversionen bortom den psykoanalytiska förståelsen, vilket enbart kan resultera i en fundamentalistisk syn på den perverses predikament. Hugo Strandberg försöker med hjälp av Freuds tänkande att formulera ett moralfilosofiskt alternativ till en dogmatisk och fundamentalistisk livshållning.
Intresset för Marilynne Robinson som tänkare och författare bara ökar. I sin essä följer Kristoffer Leandoer hennes kalvinism ända tillbaka till den mångbottnade Jean Calvin själv.
Från reliefmotivet Gradiva vid Freuds divan följer Nina Weibull ett spår som leder till Akropolisklippan i antikens Aten, och ett andra spår till surrealistkretsen runt André Breton i 1930-talets Paris. Frågan är hur de av psykoanalysens fundament som illustreras av Torberg Foss tolkning av Freuds analys av Wilhelm Jensens roman
Gradiva, eller Lacans närläsning av psykoanalysens grundbegrepp, kan hjälpa oss att bättre förstå och bemöta alla de hot som växer fram i vår värld, som dessvärre tycks tendera att behärskas av alltför många människor som fastnat i förenklade ideologier. Kanske en motdiskurs fann uttryck av vrede, sorg, medkänsla och försoning i det hav av blommor som spontant svallade över Stockholms centrum under veckorna efter terrordådet.
Redaktionen Divan
Publicerad: 2017-07-13
Köp Divan
Läs mer om Divan i katalogen
Fler artiklar knutna till Divan
Fler tidskrifter i kategori FILOSOFI & PSYKOLOGI
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
