Populärhistoriska tidskrifter

historiskatidskrifter.se är till att börja med otydlig beträffande vem/vilka som står bakom. "Tilltaget" att endast recensera fyra populärhistoriska tidskrifter bubblar naturligtvis upp rätt snart, det finns ju så många. De som uppmärksammas är Allt om Historia, Populär Historia och Militär Historia vilka tillhör LRF Medias tidskriftsstall och Världens Historia eller egentligen Illustrerad Vetenskap Världens Historia som ges ut av Bonniers.

Det som kallas recensioner på historiskatidskrifter.se är kanske snarare en fråga om en varudeklaration, presentation av respektive tidskrift. De är inga separata nummer som bedöms utan en generell bedömning av respektive tidskrift och det efter en skala i fem grader. Fem är högsta betyg och samtliga LRFs publikationer får en fyra medan Boniers tidskrift endast får en tvåa.
Det de (vilka nu det kan vara) ser som en brist i Världens Historia är att det ofta är skrivna efter samma manus och därtill att man inte ser vem som är författare. Just det, vem var det som skrev, inga som helst uppgifter på vem eller vilka förutom en e-postadress! I Sverker Olofssons harmsna ordalag, men, ska det behöva vara på det här sättet?
Jag mailar och får svar ganska så snart på frågan vem som står bakom. Så här långt heter recensenten Christopfer och säger att det är i egen regi.

Bilar, herrgårdar och krig, så heter Samuel Edquists artikel i Historisk Tidskrift #4 2011. Här avhandlar han vilken historia som förmedlas i populärhistoriska tidskrifter, en inte alltför munter läsning för flertalet av dessa projekt.
Det jag saknas i skrivningen är en mängd historieorienterade tidskrifter. Den övervägande delen som behandlas är om inte kioskvältare så ändå de som är tillgängliga i pressbyrå- och presstopsortimentet.

Samuel har tittat på 28 tidskriftstitlar:
Allmänna: Allt om Historia; Allt om Vetenskap historia; BBC Historia i Fokus; Bonnier historia & vetenskap (det bästa från Historia och Illustrerad vetenskap); Illustrerad Vetenskap – Världens Historia; Levande Historia (Aftonbladet); Populär Arkeologi; Populär Historia; Vetenskap & Historia.
Fordon: Auto Motorsport tema Vintage; Classic Bike; Classic Motor; Gasoline Magazine specialnr; Klassiker [Bilar & motorcyklar 1945–1989]; Klassiska Bilar; Klassiska Båtar; Klassiska Lastbilar; Nostalgia; Tåg.
Antikviteter: Antik & auktion; Antikvärlden; Gods & Gårdar; Gård & Torp; Hem & Antik.
Övrigt: Antyda: Släkt & Hembygd; Företagsminnen; Militär historia; Teknikhistoria.

På tidskrift.nu finns 20-tal tidskrifter registrerade under ämnet historia och flera därtill kan räknas in. Det finns tidskrifter under ämnen som arkeologi, musik, konst och en rad andra områden som gott och väl platsar under ett historieparaply. Bara ett fåtal finns med i hans studie men de kanske å andra sidan inte bör betraktas som "populärhistoriska" med vissa undantag.

Artikeln är åtkomlig från Historisk tidskrifts hemsida. Samuel karaktäriserar och gör intressanta iakttagelser som:

"De allmänhistoriska tidskrifternas dragning mot stora personligheter och stora händelser går hand i hand med hur själva termen ”historia” ofta uppfattas, som politisk historia om i första hand stater och nationer. I dagligt tal har ”historia” ännu till stor del denna ganska snäva betydelse – resultatet av massiv indoktrinering från statsidealismens 1800-tal och långt in på 1900-talet.

I samma stycke fortsätter han:

Å ena sidan finns en sorts mindervärdeskomplex bland ”vanligt folk” och amatörhistoriker, som är rädda för att det de själva sysslar med, exempelvis lokalhistoria, inte utgör ”riktig historia”. Å andra sidan har det uppenbarligen växt fram en sorts ”folkligt” intresse för just det som yrkeshistoriker ägnade sig åt för flera decennier sedan: skildringar av krig, politik och högt uppsatta personligheter, med fakta snarare än teorier och problematisering i första rummet."

Ifall jag antar att Christopher representerar "vanligt folk" ja då ligger det ändå lite i linje med Samuels uppfattning ifråga om till exempel "Populär historia, eller för den delen Militär historia" som Samuel anser vara ok utifrån ett vetenskapligt perspektiv. Christopher säger "de är skrivna av någon med intresse och kunskap", vilket stämmer och det är det han sätter värde på.
Jag blir nyfiken på det här "mindervärdeskomplex", hade gärna sett ett exempel men kan vara så och det kanske Samuel också menar att intresset för lokalhistoria svalnat på bekostnad av de större historiska händelserna. Vi lever ju trots allt i en tilltagande globalisering och det avspeglas också i det vi tar oss tid med beträffande historia.

Vad är då historia eller kanske snarare historieskrivning? Samuel ger några hållpunkter:

Jag frågar mig om lokalhistoriska verk åsyftar hembygdsrelaterade tidskrifterna, i så fall kanske man inte ska vara helt bekväm med beskrivningen. Ett exempel Byahornet som är en provinsiell skånsk hembygdsorienterad tidskrift med sina egna utstakade gränser.

Naturligtvis skulle en sådan publikation komma till korta ifall det byggdes in krav på vetenskaplighet i strängare bemärkelse, skrönor, kuriosa och personliga betraktelser är viktiga beståndsdelar i dekokten.

Populärhistoriska tidskrifter tillhör i många fall underhållningsbranchen, kommersen och kanske inte så mycket mer. Jämförbart med "kostymfilm". En forskare ska kanske inte annat än irritera sig över historieporren. Det är relevant att fråga, har historieintresset verkligen tilltagit om det nu bara är dessa publikationer allmänheten köper och visst finns anledning till oro "en del av läsekretsen tycks vara människor som stänger av nyheterna och i stället sjunker ned i fåtöljen för att läsa om det som var nyheter i den tid som flytt" som Samuel avslutar debatt artikeln med.

Bo Pettersson

Publicerad: 2012-01-17