Varför inga operafestivaler i Sverige? #4 2018

I det här numret kan du läsa om en mängd internationella operafestivaler och även om några svenska operascener som vi har bevakat och recenserat. Vi har besökt festspelen i Bayreuth, Salzburg, München och Aldeburgh. Erik Graune har varit flitig i sitt resande och rapporterar från Berlin och Komische Opers säsongsavslutning, där man samlat ihop spelårets alla premiärer under en julivecka. Det sker varje sommar och det har utvecklat sig till en publiksuccé med många tillresta operaentusiaster.

I år firade Komische Oper sitt sjuttioårsjublieum och där rönte bland annat Calixto Bieitos uppsättning av Franz Schrekers Die Gezeichneten stort intresse, f.ö. första gången som en Schrekeropera spelades sceniskt i Berlin. Även vi på hemmaplan kan se fram emot en annan av Schrekers operor nästa säsong. Christof Loy kommer nämligen att sätta upp Der ferne Klang på Stockholmsoperan.

Varför har vi inga liknande operafestivaler i Sverige? För visst skulle t.ex. våra tre största svenska operahus klara av att samla ihop spelårets premiärer och spela dem som säsongsavslutning. Det skulle bli publiksuccéer och skapa goodwill för de här institutionerna.

Årets Östersjöfestival – den sextonde i ordningen – var Michael Tydéns sista som ansvarig chef. Årets festival bjöd bland annat på en konsertant opera, Sebastian Fagerlunds Höstsonaten som bygger på Ingmar Bergmans film. OPERA recenserade urpremiären förra hösten på Finlands Nationalopera i Helsingfors. Den uppsättningen blev en publiksuccé och det gick inte att uppbringa några biljetter – alla föreställningarna var utsålda. Även det konsertanta framförandet i Berwaldhallen var gripande, inte minst tack vare Ann Sofie von Otters, Erika Sunnegårdhs och Helena Juntunens helgjutna insatser. Nästa höst sätts Höstsonaten upp på Malmö Opera i originaluppsättningen från Helsingfors.

I vårt höstnummer blir det även rapporter från Milano och tyska Erfurt. Den senare scenen satte upp Gaspare Spontinis mastodontopera Agnes von Hohenstaufen i det tyska originalet, en version som inte getts sedan urpremiären i Berlin för 190 år sedan. Det är imponerande att ett mindre operahus i den tyska provinsen vågar satsa på ett sådant sceniskt och vokalt mycket krävande verk.

En av våra svenska sommaroperascener, Läckö slott, vågar alltid satsa på operaverk som ligger utanför allfarvägarna och tioitopplistorna. I år var det Sverigepremiär på Heinrich Marschners skräckromantiska operarysare Vampyren från 1828. Det blev ännu en stor publikframgång för Läckö slottsopera. Själv skulle jag önska mig en mer vågad och oprövad repertoar på våra stora institutioner. I den riktningen går Folkoperan i Stockholm som i höst spelar Jules Massenets sällan spelade Don Quijote.


Ps. En rättelse i förra numret: Vi råkade skriva fel i artikeln om Pygmalion. Den som sjöng Pygmalion vid urpremiären 1748 var en haute-contre och inget annat.
Red. beklagar.

Sören Tranberg Chefredaktör och ansvarig utgivare

Publicerad: 2018-09-12

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori MUSIK