Tyckt om tidskrifter special: 00tal och Arena

De senaste veckorna har två tidskrifter debatterats hett i pressen och på bloggar: 00tal och Arena. De båda tidskrifterna blir utgångspunkt för reflektioner kring den samtida kritiken respektive vänsterrörelsen.


00TALS KRITIK-KRITIK – NÖDVÄNDIG ELLER BARA FÖRUTSÄGBAR?

Diskussionen om 00tal, som väl egentligen mer är en rad skilda reflektioner än en debatt i vanlig mening, rör sig kring numret "Vässa kritiken" som kom i december och var det sista innan tidskriften blir 10tal. "Nu har vi alla förstått att bästa sättet att få kritiker att skriva om ens tidskrift är att göra ett temanummer om kritiker", twittrar skribenten och Axessredaktören Therese Bohman. Kanske ett tips till den tidskriftsredaktion som känner sig osynliggjord? För nog verkar numret ha väckt starka känslor hos kritikerna.

Som vi tidigare skrivit var Nina Lekander i Expressen (091222) och Kaj Schueler i SvD (091219) de första att recensera numret. Schueler uppskattar numrets "försvar av den seriösa kritiken" medan Lekander ojar sig över förutsägbarheten hos 00tals metakritik. I Expressen har sedan (100110) Johannes Cornell fortsatt diskussionen om kritiken på ett bredare plan, i en artikel som fick Nina Lekander att svara och utveckla sina tankar om numret och kritikklimatet.

"Det här numret kommer inte att recenseras av Dagens Nyheter", är titeln på Madeleine Grives ledare i "Vässa kritiken", men även där har numret omtalats, även om Leif Zerns krönika inte är någon recension av numret som helhet utan "ett försök till återupprättelse av Bengt Jahnsson", som han själv skriver, efter att Susanne Osten uttalat sig om Jahnsson i en intervju i numret.

Elin Grelsson tar i GP (100112) upp numrets sätt att anföra krympande arvoden som "skäl till kritikens fallande kvalitet". Sådana antaganden leder till slutsatser som Grelsson vill problematisera (tjänar man bra skriver man dåligt, och skriver man bra tjänar man dåligt, ungefär). "Det är en svår balansgång: För att överleva som skribent, kulturutövare eller författare måste du själv ta ansvar för att tjäna pengar och i viss mån marknadsföra dig själv. Samtidigt riskerar du att betraktas som alltför kommersiell. Skriva insatt kulturkritik eller en artikel på Newsmill om ett aktuellt tabloidämne? Det är ett öppet sår i dagens kulturdebatt, som 00tal tyvärr inte tar på allvar."

I samband med "Vässa kritiken" gav tidskriften också ut Andreas Åbergs bok Den vältempererade kritiken. Arbetarbladets (100102) Kristian Ekenberg recenserar dem tillsammans och skriver att boken är "en termometer inkörd i den kollektiva kritikerkroppen som bara når en ljummen temperatur och som mest fungerar som en pamflett i egen sak, det vill säga för de självständiga tidskrifternas nödvändighet". Jenny Tunedal skriver i Aftonbladet att "00tals tidskriftsnummer är rikare och roligare än Den vältempererade kritiken. Det innehåller sin beskärda del av den sortens kritik av kritiken som är så nostalgisk att den blir svår att betrakta som annat än just nostalgi, men känns ändå som en relevant utgångspunkt för en diskussion om var vi befinner oss och kanske till och med om vart vi vill".

Kristianstadsbladets Peter Viktorssons ord (100107) kan tjäna som sammanfattning: "Somligt har redan upprepats till leda [...] och annat kunde ha spolats på idéstadiet [...] Men här finns också skribenter som tar uppgiften ett steg längre än lägesbeskrivningen och meddelar läsarna sin uppfattning om kritikens förutsättningar, fallgropar och utformning".

Många tycker alltså att numret är alltför polemiserande och överdrivet kritiskt. Samtidigt läser de innehållet med intresse, och 00tals "Vässa kritiken"-nummer har blivit utgångspunkt för ett samtal om kritikens ställning och status på kultursidorna. Sannerligen ett tidskriftsnummer som gett tydligt eko!

Fler som skrivit om Vässa kritiken:
Norrköpings tidningar: "Krisen överdriven" 100103.
Sundsvalls tidning: "Dags att skärpa kritiken" 100115.


ARENA OCH "SEKTVÄNSTERN" VS. "POSTMODERNISTERNA"

Den debatt om tidskriften Arena som blossat upp de senaste dagarna, efter att journalisten Dan Josefssons och Tvärdragredaktörens Daniel Suhonens kritiska artikel i Aftonbladet (100112), har fler likheter än skillnader med den som Kajsa Ekis Ekman utlöste med en artikel i DN i somras. Liksom Ekis Ekman kritiserar Josefsson och Suhonen Arena för att svika arbetarrörelsens viktigaste frågor och gå alltmer åt höger. Nu går debatten alltså varm igen, och så lär den göra en stund. Josefsson och Suhonen menar att Arena har starka kopplingar till både LO och Socialdemokraterna, och att Arenas problem således är hela vänsterns problem. "Genom att kritiskt granska Arena hittar man några viktiga förklaringar till vänsterns kris". Sågningen avslutas med konstaterandet att "som redskap för vänstern att förstå och förändra världen i socialt hållbar riktning, är produkten Arena tyvärr helt obrukbar."

Aftonbladets Helle Klein och Axess Mats Wiklund bloggade genast om Arenakritiken, i inlägg som blivit mycket välkommenterade. Helle Klein kallar Josefsson och Suhonen för "sektvänster", medan Mats Wiklund tar fasta på artikelförfattarnas sätt att tala om "socialdemokratins intellektuella", vilka enligt hans mening inte existerar: socialdemokratin är helt enkelt inte intellektuell längre.

På Arenas redaktionsblogg svarar Nisha Besara på kritiken: "Arena har ingen ambition att vara bekväm eller till lags för reaktionär vänster. Arena vill tvärt om ifrågasätta åsikter som anses vara givna om man tillhör den politiska vänstern. [...] Josefsson och Suhonen efterlyser något "om politiken för att krossa fackföreningsrörelsen, om kriget mot de sjukskrivna, om klyftorna som ökar". Det är sådant som dagligdags finns att läsa på Arenas nätbaserade systertidning, ledarsidan Dagens Arena".

Johan Hilton ifrågasätter Josefssons och Suhonens resonemang i Expressen (100113): "Det låter kort och gott som det brukar göra när nostalgiskt tillbakablickande vänsterradikaler minns tiden då hela rörelsen samlades kring en och samma enkla förklaringsmodell: Sitt i klasskampsbåten! Först krossar vi högern, sedan kan vi eventuellt snacka om hbt-rättigheter och kvinnokamp [...] Vänstern utvecklas och omprövar. Det är ett friskhetstecken.".

P1:s Kulturnytt (100113) intervjuar Dan Josefsson och Arenas Karolina Ramqvist var för sig. Dan Josefsson säger att Arena "har övergett allt som är vänster. De är något annat". Karolina Ramqvist säger att Arena visst tar upp exempelvis arbetsrättsfrågor, men "när vi till exempel skriver om facklig organisering då skriver vi ofta om det på ett sätt så att en viss typ av vänstermänniskor inte identifierar det som deras sätt att skriva om organisering av arbete" och håller inte med om att Arena på något vis skulle vara lierad med Socialdemokraternas partiledning. I en svarsartikel i Aftonbladet försvarar sig samma Ramqvist och Arenagruppens VD Håkan A Bengtsson med att lista allt det Arena och resten av Arenagruppen gjort på de områden Josefsson och Suhonen menar att de försummar, och skriver att:

Det är pinsamt att en tidskrift med en upplaga på omkring fem tusen exemplar (ägd av en ideell förening med knappa resurser) ska behöva redovisa och försvara sitt journalistiska urval mot en selektiv läsning och osakliga påhopp i Nordens största tidning (huvudsakligen ägd av en borgerlig norsk mediekoncern).

En glad röst i sammanhanget är Göran Greiders. Han välkomnar debatten, och enligt hans inlägg i DN ska "de ilskna reaktionerna" på Josefsson och Suhonen tolkas som att "kritikerna rörde uppenbarligen vid en känslig nerv". Dessutom är "bråket mellan Arena och Tvärdrag" ett glädjande tecken på att tidskrifter fortfarande är relevanta. Greiders text är också en fin hyllning till tidskrifternas betydelse under hans egen skolning. LO-tidningens John Swedenmark är snarare sorgsen över fejden, och sällar sig till Arenas försvarskör på sin blogg.

Under den Arenadebatt som härjade i julivärmen gick många av inläggen, som ofta i debattgenren, mer ut på att vinna seger över motståndaren än att söka kunskap. Trots detta födde samtalet också nya intressanta texter. Ämnet den gången var argumentationsteknik; huvudtesen i Ekis Ekmans artikel var att Arena inte underbyggde sina ställningstaganden med bättre argument än att åsikterna var "marginaliserade". Bland reaktionerna fanns Malte Perssons skarpa observation i Expressen, om att problemet med "marginaliseringsretoriken" inte bara rör Arena utan hela klimatet både i den kulturella och i den politiska debatten. "Hur har det kunnat bli så här? Hur har debattklimatet kunnat bli allt mindre referentiellt (positioner i förhållande till fakta) och allt mer strukturellt (positioner i förhållande till andras positioner)?"


De samtal som Arena och 00tals kritiknummer startat (och som inte är över än) är goda exempel på att tidskrifterna fortfarande kan bidra till att "skicka en signal genom allt det förstockade", för att låna Greiders snygga formulering. De väcker tankar och reaktioner och ser till att hålla liv i det offentliga samtalet.

Alva Dahl

Publicerad: 2010-01-18