tre svajiga spanska flaggor

Tidskrifternas urberg

Ni beskriver er som "den stora tidskriften för konst, musik och litteratur" i vår katalog. Vilket inflytande har ARTES på kulturlivet i Sverige? På vilket sätt kan ni och andra kulturtidskrifter påverka det?

"Stora" betyder väl egentligen mest att vi ÄR störst, rent numerärt. Varje år kommer ARTES ut med uppåt 600 sidor om litteratur, konst och musik. Jag vill verkligen hemskt gärna tro att det är en väsentlig utgivning. Vi är lika mycket en bok som en tidskrift, en kontinuerlig skriftserie. Vi har en rätt exklusiv och unik utformning som skiljer oss från andra tidskrifter. Dessutom har vi - vare sig vi vill det eller inte - ett slags officiell prägel. Det faktum att det är Akademierna (Svenska, Konst- & Musikaliska samt Samfundet De Nio) som ligger bakom ger oss en viss typ av kvalitetsmärkning. På gott och ont.

Vårt inflytande tror jag är större än vi själva inser när vi räknar prenumeranter. ARTES är en tidskrift som det trots allt refereras till ganska ofta. Vi finns där som ett slags tidskrifternas urberg bakom de andra.

Den mer generella frågan om kulturtidskrifternas förmåga att påverka kulturlivet är svårbesvarad. Själv lärde jag mig det mesta om litteratur genom kulturtidskrifter. Jag tror att det är den typen av icke synlig påverkan som kulturtidskrifterna står för. Impulser, insikter, ett litet urval av världens konst och tänkande. Framför allt är det tidskrifterna som för in världen i Sverige. Ett mosaikartat kyrkfönster där varje tidskrift är en glasbit som bidrar med sitt eget lilla ljus till den stora mörka byggnaden. Fast det är utopin. Dystopin är att ingen läser en överhuvudtaget. Att kulturskymningen redan har sänkt sig på allvar. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Som vanligt.

I ert temanummer om kvalitet antar Anna Hallberg att er genomsnittliga läsare har upnått en ganska hög ålder och skaffat sig tresiffriga universitetspoäng. Stämmer det? Och i så fall, hur ställer ni er till det?

I viss mån stämmer det. De tresiffriga universitetspoängen kan vi nog inte göra så mycket åt - det vore väl förresten fan om man skulle behöva skämmas för sina universitetspoäng. ARTES SKA vara en kvalificerad tidskrift. Universitetspoängen är välkomna.

MEN jag vill med stor emfas betona att ARTES inte alls är en akademisk tidskrift, som frågan kan lura läsaren att tro, utan en högst allmän kulturtidskrift, en estetisk tidskrift, en tidskrift om konst i många olika former. Konsten kommer först.

Lika lite som vi vill utesluta folk med många universitetspoäng vill vi utesluta folk med hög ålder. Men när det gäller den höga medelåldern hos ARTES läsare inbillar vi oss faktiskt att det är på väg att ändras. Vi har sett tydliga tecken på att ett generationsskifte håller på att äga rum bland ARTES läsare. Mitt tips är: skit i allt ni kan tänkas ha hört om ARTES och läs den i stället. Knixa er förbi all bullshit och kolla om det är bra. Det är det enda väsentliga.

I och med det numret, nr 1/2001, fick ARTES nya redaktörer (födda -63 och -65). Vad har det inneburit för tidskriften? Innehållsmässigt? Vad gäller läsare: Nya läsare? Fler läsare? Vad säger de gamla läsarna? Reaktioner i övrigt?

Som sagt: generationsskiftet hos redaktörerna förefaller motsvaras av ett generationsskifte hos läsarna. Vi har ansträngt oss för att - inom befintliga ramar - genomföra en förnyelse av ARTES. Även fortsättningsvis ska det handla om kvalificerad konst och kvalificerad essäistik, men det är klart att våra generationsspecifika erfarenheter och preferenser har satt sin prägel på tidskriften.

Rent konkret kan man nog säga att skribenter och konstnärer har blivit lite yngre. Vi har som redaktörer vuxit upp under en era då såväl modernism som ideologi har ifrågasatts - och vi har knappast gått opåverkade ur det. Det är mer konst och mer musik i ARTES numera, även om litteraturen väl får sägas dominera fortfarande.

Ett ännu mer konkret exempel: vårt senaste nummer, 180 täta sidor om Spanien, inbegriper en hel bok, den lysande poeten Antonio Gamonedas diktsvit "Beskrivning av lögnen". Ambitionen är att ta ut svängarna rätt ordentligt. Och ytterst - vägra underskatta läsarna. Det ska finnas en stor spännvidd i tidskriften: från det mer lättillgängliga till det svåra. Konst kan emellanåt vara svår - och det är helt okej. Men den kan också vara lätt. Utopin är en välavvägd mix - av lätt och svårt, av litteratur, konst och musik.

Vi har fått lite kritik av gamla läsare, som var invaggade i ett visst ARTES-idiom, men på det hela taget har reaktionerna varit mycket positiva. Inte minst recensionerna. Vi syns mycket mer i media. Vi får se om det håller i sig.

På er hemsida kan man läsa att den nya redaktionen vill "förnya det kvalificerade samtalet om litteratur, konst och musik" och att "estetikens frontlinjer bör gå igenom och inte utanför en tidskrift som ARTES". Vad gör ni för att uppnå de målen? På vilket sätt får man kontroll över estetikens frontlinjer?

Målsättningen är naturligtvis inte att få kontroll. Poängen med formuleringen är att vi tycker att det har blivit ganska tyst - inte minst om litteraturen. Grundläggande estetiska diskussioner förekommer inte längre. Det blir dagstidningsdebatter i stället, och på en ganska låg nivå. Ytterligare en utopi vore att få till stånd ett pågående samtal om vad litteraturen, konsten, musiken, dansen, teatern, filmen idag egentligen har för funktion - att bli ett forum för konstens självreflexion. Vi har inte nått dit ännu, men ambitionen kvarstår. Grunden är lagd. Det första är att vi måste bli en tidskrift som känns drabbande på riktigt allvar. Då öppnar den sig för en konstnärlig diskussion i vardande. Där den uppenbarar sig vill ARTES gärna vara med.

Artes redaktör Jan Arnald intervjuades av Bo Pettersson och Helena Looft



Publicerad: 2002-10-04

Köp Artes (Nedlagd)
Läs mer om Artes (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Artes (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori Nedlagda tidskrifter



Annons: