OEI

OEI är tidskrift som sedan starten 1999 har givit sig hän åt produktiva felläsningar, estetiska teknologier, idioti, samtal och brus, languagepoesi och efterlanguagepoesi. Nummer 9–10 vigdes åt den poetiska potentialen hos alternativa ortografier och Elis Ernst Erikssons skrivande. Nummer 14 ägnades åt Gertrude Stein. I nummer 15/16/17 presenterades en historisk genomlysning av William S. Burroughs cut-up-teknik, liksom skiftande samtida adaptioner och transformationer av procedurer som montage och collage. I kvadrupelnumret 18/19/20/21 triangulerade vi på arkiviska 616 sidor mellan visuell poesi, textkonst och konceptuellt skrivande. Nummer 22/23 inventerade det internationellt exponentiellt växande fält som stavas digital poesi, cyberpoesi etc. AUDIOEI 2 (28-29-30) tematiserade ljud, brus, ljudpoesi och sonor arkeologi. Nummer 33-34-35 försökte skriva om den svenska litteraturhistorien ur ett perspektiv av nonsens, fiktiva språk och konceptuella-materiella läsningar av barnböcker. Dessutom innehöll numret ett stort block om Little magazines, en dokumentärfilm om El Corno Emplumado samt ett ljudverk av Bengt Adlers. Nummer 37–38 teoretiserade och praktiserade ett nytt fält: den "redaktionella estetiken". Nummer 48-50 handlade om lek, spel, och filosofiska leksaker, medan nummer 52 (2011) är en historieskrivning kring svensk konceptkonst, och nummer 53-54 (utkommer i september) är ägnat dokument, deskription, dispositiv, apparater, material, diskurs och tidskrifter.

Genom essäer, poesi, kritik, översättningar och nyskrivna texter vill vi vidga och differentiera reflektionen kring och arbetet med poesi och teori idag och imorgon.