Självklart är inte samexistens omöjlig, den är tvärtom önskvärd. Men jag tycker att debatt också är önskvärt, speciellt som möjligheten att över huvud taget göra sig hörd har minskat för icke språkmaterialistiskt inriktade poeter och skribenter (åtminstone i Sverige).
Till Martina vill jag kortfattat på grund av tidsbrist, säga att så där nyanserat uttryckte sig knappast Anna Hallberg i sin första artikel - beställningsarbetet i DN. Jag kan citera husorganet Lyrikvännen vad gäller sammanfattning av metafordebatten:
"För knappt ett år sedan blev det minst sagt rabalder när Anna Hallberg publicerade sin artikel 'Metaforen - bättre förr om åren' i DN. Det var en sammanställning av olika åsikter som ifrågasatte denna urgamla retoriska figur. 'Paradoxalt nog kan bokstavligheten rymma en vidare potential än metaforen, då den inte är lika tydligt enkelriktad mot en förutbestämd mening', menade Hallberg och debatten om metafor kontra språkmaterialism var ett faktum."
Jag skulle förmodligen kunna hitta ett flertal exempel på hur användandet av metaforer har påvisats i förklenande syfte, om jag sökte på Presstext eller Mediearkivet, men jag har inte möjlighet till just det just nu. Jag menar att Håkan Sandells artikel "Den farliga metaforen" i Lyrikvännen nr 1/04 ändå hade sin verkan som försvar; sedan dess har bilden blivit mindre entydig.
Ang. Sara Hallström (som jag ännu inte läst) medverkar hon väl inte i senaste Lyrikvännen vad jag kan se, vilket Martina påstod här ovan!
Slutligen, varför Daniel Sjölin blivit redaktör för Lyrikvännen får någon annan än jag svara på.