Kubanska filminstitutet, ALBA & Häv kubablockaden
New York Times går i bräschen, Kuba och USA på talefot, ALBA 10 år, Kubanska filminstitutet 55 år med mera.
När Kuba nummer 4 gick till tryck hade de sista 3 av de 5 kubanska politiska fångarna i USA inte släppts och USAs president inte gått med på att återuppta de diplomatiska relationerna som bröts av Eisenhower 1961. Men det var på väg. Det sensationella faktum att New York Times, en av USAs och världens mest inflytelserika dagstidningar, under en månads tid publicerat 6 ledare och flera signerade artiklar på ledarsidan mot USAs 50 år gamla Kubablockad var ett tecken på att den väckt allt starkare kritik i allt bredare kretsar. Den fick stort genomslag och följdes av andra stora nyhetsmedier – dock inte de svenska. Och den 17e december kom beskedet i Havanna och Washington att de 3 tre kubanerna utväxlats mot två USA-agenter i kubanska fängelser. Ledarserien i New York Times, som upptar stor del av Kuba 4.14 sammanfattades i kraven på USA att
• återupprätta diplomatiska förbindelser
• acceptera att Kuba bjuds in till allamerikanska toppmötet i Panama,
• frigivning av De 5
• ta bort Kuba från USAs lista över länder som stöder terrorism.
Det sista återstår när detta skrivs, men är förhoppningsvis på gång snart, för det är avgörande för Kubas utrikeshandel. Det är med hänvisning till den listan som USA det senaste året utkrävt mångmiljardbelopp av europeiska banker som straff för att de hanterar transaktioner till och från Kuba.
Denna utveckling i USA sker parallellt med att EU också beslutat sig för att normalisera förbindelserna och överge den gemensamma ståndpunkt mot Kuba som de antog 1996. De lovade då USA att frysa de mellanstatliga förbindelserna och stödja de USA-finansierade så kallade dissidentgrupperna på Kuba. Då skulle USA undanta europeiska företag från sina extraterritoriella anspråk att bestraffa utländska företag som har affärer med Kuba. Trots det har flera ändå tvingats betala för att inte utestängas från USA.
Sverige borde också normalisera
I Sverige väckte EUs öppning farhågor i de läger som satsat på att tillsammans med USA kunna tvinga Kuba att ge upp sin självständiga linje. I artiklar i så skilda organ som Arena och Veckans Affärer uppmanades regeringen att skärpa hållningen mot Kuba och öka stödet till ”dissidenterna”. Samtidigt avslöjades förskingring i Folkpartiets projekt för ”demokratisering" på Kuba med svenska skattepengar.
Kubaner i Sverige som författaren René Vázquez Díaz gick i svaromål och hävdade dialog och samarbete. Han fick inte plats i Arena, men på Etc:s Malmöblogg, alltid något, för sitt öppna brev till utrikesministern. Där undrade han varför det går bra att förhandla med till exempel Saudiarabien men inte med Kubas regering som är så aktad i Latinamerika. ”Borde inte Sverige föra en dialog med den?” Varför välja ”dissidenterna” som t o m chefen för USAs intressekontor i Havanna konstaterar är helt utan stöd bland allmänheten? Flera andra EU-länder – England, Frankrike, Holland, Spanien m fl - har redan börjat skicka sina utrikesministrar till Kuba för att förbättra förbindelserna, varför inte Sverige?
Alba driver på: Latinamerika och Karibien bildar gemenskap utan USA
Ett skäl till att USA äntligen börjar inse att politiken att isolera Kuba isolerat dem själva, är Alba-samarbetet mellan Kuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua. Det har drivit på Simon Bolivars dröm, ett enat Latinamerika, oberoende av USA. När Alba nu fyller 10 år finns också latinamerikanska Telesur där också Brasilien och Argentina ingår och Petrocaribe där också alla karibiska och centralamerikanska länder ingår, med flera samarbetsprojekt med alla eller grupper av länder. Och 2011 gick alla länder i Latinamerika och Karibien samman i förbundet Celac, för första gången utan Angloamerikas överinseende.
Öppningar för kubansk kultur, trots allt
Filminstitutet Icaic bildades nästan direkt efter revolutionssegern den 1 januari 1959. Det startade en produktion och visning av film som öppnade häpna ögon över hela landet. Icaic bröt sig loss från Hollywoodmönstret och speglade Kubas liv, precis som de gör idag. Det blev den ledande kulturinstitutionen, säte för den unga trubadurrörelsen och experimentstudion och samlade landets främsta bildkonstnärer. Sedan 1978 organiseras Havannas Internationella Filmfestival, störst i Latinamerika.
Årets kubanska Cine Club på Zita i Stockholm sammanföll med kubanska filminstitutet Icaic:s 55-årsjubilieum och besök här av María Padrón från institutets internationella avdelning. Det ledde till överenskommelser om att återuppta samarbetet inom filmens område. Besök på Fårös Bergmancenter och samtal för att återknyta de relationerna ska leda till en Bergmanvecka i Havanna. Kontakt togs också med Cinemateket i Stockholm som planerar en kubansk filmserie. I Göteborg var det Internationella Filmfestivalen och spanska filmprogrammet på Haga Bio och i Malmö folkets Bio och Imagenes del Sur.
Kubas ambassad bjöd in till en kväll med Silvio Rodriguez sånger på svenska framföra av Ann Kristin Hedmark, Erik Steen och Kettil Medélius. Det var kvällens huvudattraktion och jätteroligt att få ta del av Chistina Hagelthorn fina tolkningar. Ariadne Abreu, kubansk gitarrvirtuos i Sverige öppnade aftonen och René Vázquez Díaz berättade om svenska storheter i Kubas historia som Fredrika Bremer, smålänningen Herman Norrman porträtterade Kubas nationalhjälte José Martí och botanikern Lennart Ekman som kartlade stora dela av den kubanska floran i början av 1900-talet.
Förändringarna på Kuba diskuteras livligt – vad är normalisering?
En del vill bromsa, andra vill gå längre och ”normalisera” Kuba. Den tidigare BBC-reportern i Havanna undrar vad som är normalt. I en debatt i Havanna hörde han många önska att Kuba skulle bli ett ”normalt land”, definierat som tillgång till internet, tillräcklig lön och råd att resa utomlands. Men, skriver han, om Kuba verkligen skulle uppnå det ”skulle det inte bli normalt, utan ett undantag i en världsdel som ståtar med att vara ojämlikast i världen. Där är normalitet inte att alla får löner att leva på, internet och utlandsresor. Normalitet är barnarbete, gatubarn, miljoner i eländesslum, extremt våld etc. Att utvecklas tillsammans utan att förlora det som hittills uppnåtts kan bara uppnås genom att bygga ett ”annorlunda land”.
Och sist och slutligen, De 5 är fria.
Ett omfattande internationellt solidaritetsarbete i många år, som bara vuxit i bredd och styrka, har gjort det omöjligt för USA att begrava dem i tysthet. Särskilt i USA har kampen varit stark med många olika initiativ på alla nivåer, från senaten till kommuner, och där kubaner i USA spelat en mycket viktig roll. I nästa nummer kan vi berätta om deras glädje.
Publicerad: 2014-12-27
Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT