Kriget i norr

Förmånsboken Kampen om Narvik 1940 visar på en alternativ bild än den gängse av den norska krigsmaktens stridsvilja och förmåga att föra strid i oländig terräng vintertid. Den allmänna bilden är att Norge var illa förberett och inte rustat för ett krig och att landets krigsmakt genom mellankrigstidens besparingar närmast satts på fäfot. Så var också fallet, men med ett stort undantag: i allra nordligaste Norge under finska vinterkriget mobiliserade 6. divisionen. Stridsviljan var hög och såväl soldater som officerare höll huvudet kallt när tyska soldater plötsligt dök upp. De visade stor vilja och beslutsamhet att göra motstånd mot de tyska inkräktarna. Faktum är att generallöjtnant Eduard Dietls styrkor vid Narvik drevs mot svenska gränsen av norske generalen Fleischers trupper och de allierades expeditionsstyrka, vilket var den första stora motgången för tyskarna under andra världskriget!

En av Hitlers adjutanter som var med vid Narvik kom, mycket illa åtgången, över till Sverige och räddades av svenska läkare. Han förhördes senare av min far i Boden och berättade då om vikten av att lyckas i Narvik på grund av den personliga prestige Hitler satsat på ett så djärvt angrepp långt uppe i norr. Han berättade också att Dietls alpjägare (som under flera dygn och under fruktansvärda förhållanden hade transporterats ombord på jagarna - mellan propelleraxlarna) trodde att de på något mirakulöst sätt via Donau hade kommit till Alperna! Ingen visste vart man skulle, förutom några få officerare.

Boken är mycket intressant och ger en bild av kriget i Norge som bör uppmärksammas. Frontrapport är ett bra komplement, med en svensk krigsreporters upplevelser i ett kaotiskt Sydnorge i april 1940 och i Finland under vinterkrigets mörkaste dagar.

Ur innehållet

Slaget om Narvik Jan Waernberg

Från ökensand till ishavsfjordPer Iko

Publicerad: 2014-05-26

Köp Pennan & Svärdet
Läs mer om Pennan & Svärdet i katalogen
Fler artiklar knutna till Pennan & Svärdet
Fler tidskrifter i kategori HISTORIA