OPERA 2/2012

I vårnumret av OPERA vill vi både historiskt belysa och fördjupa innehållet i två aktuella operaverk: Lucrezia Borgia på GöteborgsOperan och Lohengrin på Kungliga Operan i Stockholm. Den förstnämnda har inte spelats sceniskt i Sverige sedan 1903, medan Wagneroperan alltid återkommit i en ständig ström av nyuppsättningar. Erik Graune ger oss bakgrunden till Lucrezia Borgia. Han sätter in verket i ett större sammanhang och lyfter fram tonsättaren Gaetano Donizetti som den främste kvinnoskildraren inom den italienska 1800-talsoperan. Bergamosonen är en förbluffande modern och radikal skildrare av starka kvinnor som offer för erotisk besatthet. Det finns att ta av bland Donizettis kvinnoroller. Vår artikelförfattare undrar om inte detta kunde fördjupas av t.ex. två operaintresserade kvinnoforskare Ebba Witt-Brattström eller Tiina Rosenberg. Den nu Göteborgsaktuella Lucrezia Borgia – en låneproduktion från Bayerische Staatsoper i München – regisseras av Christof Loy. Han tycker att Sverige har blivit hans andra hem efter två tidigare regiuppdrag i Göteborg och nu senast Flickan från Västern i Stockholm. En dröm han när är att få regissera på Drottningholms Slottsteater, men jag kan avslöja att han redan är kontrakterad för flera kommande uppdrag i Sverige. Var och vilka verk det blir återstår att se.

Mikael Strömberg däremot har samtalat med tre sångare som gör sina roller för första gången i Lohengrin: Michael Weinius i titelrollen, Emma Vetter som Elsa och Lena Nordin, som gestaltar den ondskefulla Ortrud. De pratar om vilka faktorer som är viktiga när man studerar in en ny roll. Alla tre anser att texten kommer först, följd av musiken. De prisar Wagners text för dess rikedom och dubbeltydighet. Texten är outtömlig genom motsägelser och svårtolkade betydelser. Dessutom intervjuas regissören Stephen Langridge, som pratar mycket om den förbjudna frågan, frågan om ursprung och historien om identitet. Tidskriften opera får ibland kritik för att inte kunna vara dagsaktuella. Detta försöker vi ändra på genom denna fördjupning.

En fördjupning har också vår artikelserie om Opera och nationalism varit. Nu avslutar den outtröttlige Erik Graune sin dubbelartikel om Il Risorgimento – Italiens enande – för 150 år sedan. Han beskriver den italienska frihetskampen som gick in i sitt avgörande decennium samtidigt som Giuseppe Verdi tillbringade alltmer tid i Paris. Ändå blev Verdi mer synonym med Italiens strävan efter enande än både statsmannen Camillo di Cavour och frihetshjälten Giuseppe Garibaldi. I vårt nästa nummer avslutas serien om nationalism med operaundret i Finland. Vi ska försöka ta reda på vad alla nyskrivna inhemska operor, ofta med historiska motiv, har betytt för den finländska identiteten.

Vårnumrets intervju är med Den Norske Operas nye operachef, Per Boye Hansen. En person med ett mycket stort internationellt kontaktnät efter ledande chefsbefattningar i bland annat Bergen, Berlin och Zürich. Han ser som viktigaste uppgift att utveckla en konstnärlig medvetenhet om vad operahuset i Bjørvika bör stå för. Målet är att bredda operaverksamheten, som ska vara en större del av samhällsutvecklingen. Det gäller att få acceptans, menar han. Men också att få alla medarbetarna i organisationen att växa och att själv inte bara vara en person som lägger allt till rätta. Redan säsongen 2013–14 ökar antalet föreställningar och målet är sedan att ge ungefär tio till tolv operaverk per säsong, varav fem ska vara nyuppsättningar.

Vi önskar läsekretsen god läsning!

Sören Tranberg

Publicerad: 2012-04-19

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori Musik