Lyd aldrig din mor! #1-2 2019

Det här numret är det bästa numret vi har gjort. Ja, så känns det faktiskt nästan alltid. Fastän vi allihop – Clara, Erik, Jonas, Klara och jag – vid det här laget ägnat minst halva våra yrkesliv åt att granska och reflektera över dikter och diktöversättningar blir vi ofta så överraskade. Uppfyllda, som när vi läser Freke Räihäs text om hans arbete med att transformera en dikt av Gertrude Stein, eller när nya översättningar kommer vår väg, den här gången i form av dikter av Jennifer Clement och Paul Muldoon. Imponerade, begeistrade över Ulla Ekblad-Forsgrens tankar om Friederike Mayröckers diktvärld. Omskakade av Ida Börjels idéer kring moderspråket och dess funktion. Och trots att vi läst tusen essäer om diktens väsen har vi alltid rum för en till, som Filip Lindbergs intressanta och nytänkande långtext om Johan Jönsons författarskap. Ja, fastän vi redan har Sveriges bästa lyrik­kritik är en ny skribent alltid en ny skribent, med en ny blick på dikten, som Matilda Fält Skoglund. Nya nummer, nya tankar – det är en ynnest.

Vi brukar prata om det här på redaktionen – om privilegiet att ha ett arbete som aldrig upphör att förvåna en, aldrig slutar förnya, fördjupa. Ändå har en tanke sakta vuxit fram: det börjar bli dags att lämna vår tidskrift vidare. Inte bara är vi själva sugna på att ta oss an nya uppgifter, framför allt kopplade till vårt förlag, ellerströms. Vi tror också att det kan vara hälsosamt för Lyrikvännen att hamna i nya händer, efter dessa 13 år i våra.

2019 startade med en stor debatt om samtidspoesin och poesikritiken, som både poeter och kritiker deltog i. Poesin var tråkig, fattig, bättre än någonsin, kritiken var mesig, stillastående, storartad. Även om en inte höll med om de olika ståndpunkterna bevisade debatten ändå en viktig sak: poesin engagerar, den behövs. Så fastän det känns sorgligt att skicka ut sin lilla tonåring Lyrikvännen i världen utan att veta vilka trubbel hon kanske nu hamnar i, känner vi oss övertygade om att hon kommer fixa det, hon kommer finnas! Vi har rustat henne väl och nu är det dags för henne att förgylla någon annans tillvaro. Vi vet att världen behöver henne. Vi har nog inte många råd att ge till vår k dotter, men om vi hade det så kom de såklart från poesin själv, till exempel från diktsamlingen Hejdå, ha det så bra! av Kristina Lugn:

Var stridbar och lugn.

Förhärda dig.

Läs alltid hela boken.

Följ tanken till en punkt utan återvändo.

Rekylen

kommer att döda honom.

Lyd aldrig din mor.


Marie Pettersson

Publicerad: 2019-05-13

Köp Lyrikvännen
Läs mer om Lyrikvännen i katalogen
Fler artiklar knutna till Lyrikvännen
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR