Peter Björkman och det finlandssvenska
Peter Björkman poet, författare, bibliotekarie, journalist och redaktör har under många år varit verksam med att se till att tidskrifter ges ut. Främst förknippar jag Peter med den finlandssvenska tidskriften Horisont som han var redaktör för från 2000 till våren 2016. Och så också PopulärPoesi som han är en av grundarna till. Nu visar han sig i ytterligare en finlandssvensk tidskrift Ad Lucem som varit vilande under några år. Man kan undra vad det som driver honom att ideligen ge sig i kasta med väl så krävande projekt som kulturtidskrifter? För Peter handlar det om att lyfta viktiga frågor och ämnen.
— När det gäller Ad Lucem är det vikten av religionsdialog som driver mig. Det är en av vår tids viktigaste frågor att vi kan föra dialog över religionsgränserna.
Hur många tidskrifter har du skrivit för och annan media?
— Mest för
Ny Tid,
Horisont, Lyrik för Alla,
Populär Poesi och en del för dagstidningar som
Vasabladet och
Katrineholms-Kuriren.
Finns det tidskrifter du inte skrivit i men gärna skriver för?
— Många!
Axess,
Finsk tidskrift,
Nya Argus och
Lyrikvännen är fyra
Varför var Ad Lucem vilande och hur gick nystarten till?
— Ad Lucem hade svårt att få tag i en redaktör som var villig att driva tidskriften. Jag fick en förfrågan av Christian Lång som är verksamhetsansvarig för de finlandssvenska kulturtidskrifterna som ingår i samarbetet
T-centralen, om att vi skulle föreslå Finlands kristliga studentförbund (FKS) att återutge tidskriften med mig som redaktör, Christian som administratör, och Hilda Forss som formgivare. Jag sa efter viss tvekan ja. Och FKS sa också ja. På den vägen är det.
Varför så iögonfallande många finlandsvenska tidskrfter, du är väl svensk medborgare?
— Jag är svensk medborgare och bor i Sverige, men har i stor utsträckning jobbat med finlandssvenska kulturtidskrifter. Jag fick genom en vän som bodde i Helsingfors möjlighet till ett sommarvikariat på Ny Tid 1999 - vilket ledde till att Horisont fick upp ögonen för mig som en kandidat till jobbet som svensk redaktör för tidskriften. Min far var krigsbarn från Vasa där Horisont ges ut och min bästa vän bor på samma ort - vilket bidrog till att jag kände kulturmänniskor i Vasa redan innan jag blev redaktör.
Jag har ju parallellt med redaktörsjobben (sedan 2001) hela tiden arbetat som gymnasielärare eller bibliotekarie. Engagemanget har räckt till att skriva och vara redaktör för finlandssvenska tidskrifter. Svenska tidskrifter har jag däremot prioriterat bort eller ner, även om jag faktiskt varit aktiv med att grunda Populär Poesi och också varit med i redaktionen för tidskriften. Jag vill dock skriva mer i "rikssvenska" sammanhang i framtiden.
Varför grundades PopulärPoesi och hur svårt var det att få med folk. Nu verkar den gå som tåget. Är du helt frikopplad annat än att skriva när lusten faller på?
— Jag och Peter Nyberg grundade PopulärPoesi ihop i lärarrummet på Holavedsgymnasiet i Tranås i slutet av 00-talet. Vi tyckte att det fanns ett tomrum som måste fyllas. Tidskrifter som Lyrikvännen och 00-tal var förvisso bra, men de var inte så breda och inkluderande som vi ville göra PP. Det vi kom fram till där i lärarrummet är att:
1 Poesin är faktiskt populär på riktigt - att skriva poesi är en folkrörelse
2 Musiklyriken berör nästan alla
3 Den skrivna poesin i diktsamlingar har en oerhörd dragningskraft och status (även om den kanske inte läses i så stor utsträckning som den borde).
Perfekt läge för en tidskrift som Populär Poesi alltså och vi grundade raskt en blogg som hette Populär Poesi som snabbt utvecklades till en mer ambitiös nättidning.
PP har lyckats få med den breda skrivarrörelsen och är en del av denna. Något som förklarar tidskriftens framgångar. Jag och Peter Nyberg grundade PP ihop. Dock är det Peter Nyberg som genom sitt hårda arbete drivit PP till det tidskriften är idag. Jag har varit co-worker, medan Nyberg gjort grovjobbet. Eftersom jag arbetade med Horisont och var tvungen att prioritera arbetet med den tidskriften kom PP ofta i andra hand. Idag är jag fortfarande med och ger råd och dåd om tidskriften - men är sedan 2015 inte längre med i det redaktionella arbetet.
Peter tycker att arbetet som bibliotekarie är bra eftersom man får möjlighet att syssla med viktiga saker? Men det egna skrivandet är trots allt en bristvara.
— Jag skulle önska att det fanns möjlighet att ansöka om ett friår. Då skulle jag använda detta till skrivande.
Kan bibliotekskulturen göra mer för kulturtidskrifterna?
— Ja, oerhört mycket mer. I dagsläget har kulturtidskrifternas närvaro på biblioteken krympt till ett minimum. Inte ens på alla länsbibliotek finns de viktiga tidskrifterna längre. Statens kulturråd borde dra igång kampanjer för kulturtidskriften riktade mot biblioteken. De kommunala folkbiblioteken borde åläggas att prenumerera på minst 10 kulturtidskrifter. Dessa kunde vara gratis, sponsrade av Kulturrådet. Det handlar om att värna demokratin och det kulturella samtalet.
Och på min avslutande fråga om vad han helst läser säger han, poesi och han nämner Eva-Stina Byggmästar som sin favoritpoet.
Bildcollage: Bo Pettersson
Bo Pettersson
Publicerad: 2016-09-12
